Vad menar vi med hållbara bestånd?

Ett bestånd är en eller flera populationer (grupper av individer) av en art fisk eller skaldjur som kan avgränsas geografiskt och vars medlemmar antas ha stor likhet sinsemellan. En art kan alltså bestå av flera olika bestånd och bestånden i sig kan variera genetiskt. Att de varierar genetiskt är viktigt i sig och en förutsättning för att kunna anpassa sig till framtida förändringar. Läs mer i Fiskbranschens Lilla Blå.

Beståndsuppskattning - att räkna fisken i havet

Beståndsuppskattning handlar om att uppskatta hur mycket fisk som finns i havet, hur mycket ny fisk som föds och hur mycket som dör – både naturligt och genom fiske. Syftet är att kunna avgöra hur mycket fisk som kan fiskas utan att bestånden skadas.

I vår del av världen är det ICES (Internationella Havsforskningsrådet) som gör beståndsuppskattningar utifrån förfrågningar från medlems-staterna. ICES bildades 1902 och består av ca 6000 vetenskapsmän från tjugo medlemsländer, däribland Sverige, Danmark, Norge, UK, Ryssland och USA. Marina forskare i alla medlemsländer bidrar med fakta och gör råden och andra rapporter som årligen publiceras på https://www.ices.dk/.

Vad betyder MSY och försiktighetsprincipen?

ICES använder olika modeller för att bedöma bestånden. Målet är ofta så kallat MSY – maximal hållbar avkastning – vilket betyder att man fiskar så mycket som möjligt utan att skada beståndet långsiktigt. Försiktighetsprincipen används när kunskapen är osäker.

Så samlas fakta in

Forskare samlar in information genom provfisken, fartygens loggböcker, landningar i hamnar och akustiska mätningar med ekolod. Man undersöker bland annat fiskens ålder, storlek och fortplantning för att förstå hur bestånden utvecklas.

Vad visar mätningarna?

En stor variation i ålder på fisken tyder ofta på ett friskt bestånd. Få unga fiskar kan visa att leken varit svag vissa år, medan brist på äldre fisk kan vara ett tecken på hårt fisketryck.

Från forskningsråd till fiskekvoter

EU-kommissionen använder ICES råd för att föreslå fiskekvoter. Därefter förhandlar medlemsländerna om hur stora fångster som ska tillåtas. Besluten fattas av EU:s ministerråd och kvoterna delas sedan mellan medlemsländerna.

Sveriges ansvar

I Sverige ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för att fördela de svenska kvoterna och kontrollera att reglerna följs. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) samlar in forskningsdata till beståndsuppskattningarna.

EU:s gemensamma fiskeripolitik (”CFP”)

EU:s fiskeripolitik ska säkerställa hållbara fiskbestånd, skydda havsmiljön och skapa långsiktiga villkor för fiskerinäringen. Sedan 2013 bygger politiken mer på ekosystem-tänkande och hållbart nyttjande av fiskresurserna.

Hållbarhetsvärderingar för redan processad fisk

För vissa produkter, som sill, ansjovis och surströmming, lagras råvaran länge innan den säljs. Därför skall den ekologiska hållbarheten bedömas utifrån hur beståndet såg ut när fisken fångades – inte när produkten senare hamnar i butik.

Exempel: Svensk ansjovis

Skarpsill som används till svensk ansjovis fiskas främst under hösten. Råvaran lagras och bereds i flera månader innan produkterna säljs till konsument. Under tiden kan nya forskningsråd och hållbarhets-bedömningar ha tillkommit.